Söff alá Henkansson

Brandlarmet gick inatt (inte för att det brann utanför att någon tyckte det var spännande att blåsa ciggarrök på brandvarnaren). Och under denna händelse så blir jag helt vansinnig (trots att jag faktiskt vet att det inte brinner) för att saker inte fungerar som "de ska", vilket de faktiskt gör men inte på det sätt jag förväntar mig att de ska göra.

Jag har ett bra exempel på vilken rädsla jag känner för det här med bränder.
Under tiden som Rebecca & Fiona spelade i onsdags och folk började trängas och trycka på mer och mer, hade jag stenkoll på vart de två närmaste nödutgångarna fanns. Ifall det skulle börja brinna.
Så nu vet ni vad jag spanar in på krogen. Kul brud.

Nu vet jag hur som helst hur det går till här på bygget om det skulle börja brinna. Det är huvudsaken.
Plus att Hasse gav mig tips om att göra som han, knyta fast ett rep vid sängkanten så jag bara kan fira ner mig från fönstret om det börjar brinna! ;)

---

Angående Lördagen:


Hannes -------------------------Karin -------------------------Louise

Tre av mina fina roomies som jag spenderade lördagskvällen med, till och från åtminstone.

En halvtimme spenderades i en väldigt lång kö in till Vallen, där alla var väldigt benägna att komma fram först vilket resulterade i att om jag hade somnat i kön hade jag fortfarande stått upprätt utan problem.
Ytterligare 20 minuter spenderades i kö till garderoben och när vi väl kom in insåg jag och Louise att vi skulle betala 80 spänn för en timme, kändes fruktansvärt ovärt, men vi gjorde det ändå.
Och kvällen blev trots allt helt ok.

Men någonstans känner jag ändå: I'm past all this. Tragiskt. Men sant.

Den korta stunden är allt du ger.
Du vet så väl att jag nöjer mig.
Jag är tydligen helt tillfreds.
Den korta stunden räcker för att hålla mig kvar ett tag till.
Det vet du.