Jag bloggar för att jag kan!
Ibland håller man bara på att krackelera totalt.
Den här veckan har varit en sån vecka hittills.
Legat efter med min uppsats, inte sökt något jobb, inte skrivit något personligt brev till praktiken, inte skrivit några protokoll till styrelsen eller sjösjukan, inte hunnit läsa nån litteratur till nya kursen, bara varit trött och försovit mig varje dag.. Ska jag ens fortsätta?
Anledningen? Tidsbrist helt enkelt. Och när tidsbristen infinner sig så blir jag sån att jag låtsas som att ingenting av det som måste göras finns.
Sen krackelerar jag.
-----------------------------------
Men det löser sig!
Uppsatsen är inskickad, och jag ska helt plötsligt på jobbintervju i mars!
Något som enligt mig är rena rama drömjobbet :)
Så det ordnar sig alltid,
...och imorgon ska jag bara fortsätta med resten
Man måste ha några såna här skitdagar när man känner sig som en kinesisk vas som står och vinglar på kanten, för att allt sen bara ska släppa.. Och i slutändan ordna sig, på nåt vis!
Positiva tankar FTW! (ja ni hörde rätt)
P.s. Jag hade en känsla förut att jag troligtvis skulle provocera fram en ovänskap med halva Sverige innan den här dagen var slut. Allt jag sagt och gjort har varit med intentionen att provocera fram en motreaktion. Varför gör jag så? För att jag är trött på folk som inte kan stå för nånting de säger eller gör, och gör dem ändå det så är det med så otroligt dåliga och svaga argument!
Det har bara varit en sån dag
D.s.
